25 jul Åtgärder för omställning av markerna i syfte att utveckla natur- och kulturvärden.

Den biologiska mångfalden i området har vuxit fram sedan istiden och det är nödvändigt att se allt i evolutionens ljus. Enligt störningshypotesen gynnas mångfalden av ett visst mått av störning, där modernt skogsbruk utgör en alldeles för stark störning men “fri utveckling” kan innebära en för låg störning, som också leder till att några få arter tar över. Bete, brand och översvämning är exempel på naturliga störningar. Stora betande djur har först funnits vilt i markerna men utrotats genom tidig jakt. Tamboskap kan sägas imitera effekten av vilda betande djur, men hästar och kor har också funnits mycket länge i markerna och växtligheten är anpassad efter deras betestryck, därmed insekter, fåglar och däggdjur. Det finns ingen vildmark. Människans bruk har påverkat markerna och den ekologiska balansen under många tusen år. 

Att ställa om innebär stora och plötsliga förändringar som kan vara alltför snabba för de flesta arter utom människan. Det är omöjligt att förutse alla konsekvenser och det finns uppenbara intressekonflikter.

Skogsbete och hagmarker har en mycket lång historia på platsen och verkar också bäst gynna den biologiska mångfalden. Men att ställa om till bete är beroende av att det finns någon som vill beta marken och vi kan inte veta hur det ser ut i framtiden. Klimatet mår bättre av träd som växer och binder koldioxid så länge som möjligt. Det är också bättre att 40-åriga granar får växa till grovtimmer som används till långvariga produkter som hus och möbler som fortsätter att binda kol, istället för att avverkas i förtid och bli kortlivade produkter som energived och pappersmassa. 

I processen att sätta sig in i och försöka förstå frågan, är det frestande att söka den bästa lösningen, för att sedan genomföra den överallt. Vad är egentligen bäst för miljön, sammantaget alla aspekter? Men är det inte just människans problem att vi tänker så? Att en lösning gäller för stunden men att konsekvenserna är dolda för oss. DDT, hormoslyr, granplantering på jordbruksmark, allt var ju tänkt som lösningar som skulle rädda oss. Fossilindustrin också förstås. 

Så ska vi verkligen göra något alls, är det inte bättre att människan bara låter naturen vara, och låta det som händer hända? Som framgår ovan har människan påverkat landskapet under tusentals år och inte enbart av ondo. Svårigheten är att försöka göra det med stöd av den samlade kunskapen, med ansvar och hänsyn till fler än oss själva. I boken Granskogsfolk använder David Thurfjell begreppet affordans – att en plats eller ett landskap kan innehålla en inbjudan, ett erbjudande om att bete sig på ett visst sätt. Hur kan våra åtgärder på platsen innebära en inbjudan? Att såväl kor som vilda djur kan bjudas in att beta, att växter, insekter och fåglar erbjuds både mat och boplatser, och att även människor kan bjudas in till naturupplevelser, men också till samvaro och kultur.

Och även om vi nu leker gud med de här markerna, kanske det går att behålla ett uns av ödmjukhet i att vi faktiskt inte vet. Vi kan inte förutse alla konsekvenser av våra åtgärder, särskilt inte på lång sikt. Inte heller hur länge det kommer att finnas kor i byn. Så varför inte göra lite olika? Skiftena är utspridda geografiskt och har olika naturtyper och brukningshistoria. Det blir också mer intressant att följa, jämföra och utvärdera utvecklingen om de inte alla åtgärdas på samma sätt.

Numrering av områden enligt Skogsstyrelsens rådgivningskvitto. Där finns också beskrivning av naturtyp och tidigare bruk (sedan ca 1800).

Område 1. Bortre Mossen

Ingen åtgärd. Här hade vi övervägt återvätning men det kan påverka annan markägare. Intilliggande gammal skog på grannfastigheten önskar vi får stå kvar så länge som möjligt. I och med att dikena inte underhålls tillåts de att fyllas igen spontant vilket också innebär en långsam återvätning. (https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/vatmark/vatmarker-och-klimat/)

Ompröva om den intilliggande gammelskogen fälls.

Område 2. Närmre mossen

Ingen åtgärd.

Såväl Länsstyrelsens som Skogsstyrelsens rådgivare sa vid sina besök att detta är en plantering som man med fördel kan låta växa ett tag till. Området har tidigare varit åker och ingår därför inte i de marker som aldrig plöjts eller gödslats, som är idealet för artrika hagmarker. Det är utdikat och återvätning skulle kunna vara aktuell men riskerar att översvämma intilliggande hage. Planteringen växer och kan få fortsätta att binda kol ett tag till. Ompröva om ca 10 år i ljuset av framtida betesbehov, återvätning etc.

Område 3. Skogsbetet

Utglesning enligt rådgivning, förbättring av nuvarande skogsbete för större ljusinsläpp och fler arter i markskiktet. Ta fram stenmur och stenröse med gränsmarkering. Lämna betespräglade träd (biologiskt kulturarv). Merparten av riset tas bort för att markvegetationen ska kunna växa.

Manuell huggning och körning med häst under vintern. Ris eldas på plats, några högar kan lämnas. Efter avverkningen glesas smågranar ur försiktigt. Ny bedömning/åtgärd om 5-10 år. 

Område 4a Kohagen, hitom åsen

Ställ om till trädbärande hagmark och införliva med intilliggande hage, enligt rådgivning. Ta fram stenmur och rösen och frihugg ekarna. Röj undan ris, men lämna högar.  Lämna döda granar med åldrade kvinnors skönhet.

Manuell huggning och körning med häst. Ris tas ut med skotare på den norra, mindre känsliga delen. På den gamla slåtterängen i söder eldas ris på plats. Vi tillverkar stolar och klyver stammar till bänkar för att skapa en samlingsplats för möjlig samvaro och eventuella framträdanden.

Området stängslas för att kunna släppa på djur så snart som möjligt.

Område 4b Kohagen, bortom åsen

Ställ om till skogsbete. Ta upp en fägata genom att hugga en kant längs med den norra gränsen. Luckhuggning, hugg upp luckor kring befintliga björkar, i området längst ner (NO) skapas en liten björkdunge. Gallring med 25-30 % så långt maskinen når längs med åsen och fägatan. Lämna så låga stubbar som möjligt ris tas ut från luckorna men kan lämnas i gallringen som näring till kvarvarande träd.

Maskinell avverkning och skotning.

Området stängslas för att kunna släppa på djur så snart som möjligt.

Område 4c Hygget

Ställ om till bete. Försök gynna trädinslag av ädellöv och bärande träd, framförallt ek, rönn och körsbär.

Området stängslas för att kunna släppa på djur så snart som möjligt.

Område 5

Omvandla till lövskog enligt rådgivning, främst björk men där finns även en del äldre asp i nordost. Hugg fram torprester och var försiktig med rösen/stenmur invid åkern i norr. Lämna så låga stubbar som möjligt. Ris kan lämnas kvar som näring men röj fram rösen och torprester.

Området är indelat i två bestånd, ett äldre i norr och ett nyplanterat, mycket tätt och svårframkomligt, i söder.

Det norra beståndet avverkas maskinellt.

I södra beståndet ska det täta området röjas manuellt för framkomlighet inför ytterligare åtgärder. Riset får ligga kvar en säsong och förmultna för att underlätta avverkning/skotning.

Manuell röjning, sedan maskinell avverkning och skotning.

Område 6

Gör om till öppen hagmark med inslag av lövträd, enligt rådgivning, införlivas med intilliggande hage. Här har varit åker/slåtteräng samt öppet bete tidigare och det kan bli en fin gradvis övergång till trädbärande hage i väster (område 7). Frihugg eken som finns i planteringen. Hugg fram och var försiktig med rösen/stenmur invid åkern i söder. Lämna så låga stubbar som möjligt, ta ut ris men lämna högar som faunadepåer.

Granplanteringen avverkas maskinellt.

Området stängslas för att kunna släppa på djur så snart som möjligt.

Område 7

Hugg ur till trädbärande hagmark enligt rådgivning och införliva med intilliggande hage. I väster intill torplämingen finns ett parti hassel som kan bli en liten hasselskog, även längst norrut växer mycket hassel. 

Området huggs manuellt och körs med häst, ris eldas delvis på plats för tillverkning av biokol. Återstående ris hämtas med traktor, några högar lämnas. Efter avverkning ringbarkas björk efter hand, som boträd för tex hackspettar.

Området stängslas för att kunna släppa på djur så snart som möjligt.