07 dec Förlåt till granen

Kära gran,

Förlåt oss för det vi har gjort mot dig här och för vad som komma skall. Vi kommer att fortsätta hugga en hel del gran.

Det är inte ditt fel, men det finns för många av dig. Mestadels är det vårt.

Du tar ljus från andra. Det blir svårt att överleva under dig och dom säger också att du gör marken sur. I hagarna är du den enda som djuren inte vill äta, och det gör att det blir så många av dig, till och med där. Du verkar också vara lite känslig. Du faller lätt i stormar och blir det torrt så blir du stressad. Det kan jag förstå. Särskilt när du står så trångt som du tvingas göra på många ställen. Det är inte heller ditt fel. Men när du blir stressad så orkar du inte med att försvara dig och blir så väldigt lätt ett offer för granbarkborren.

Här planterades mycket gran när jordbruket las ner. Myndigheterna uppmanade till det och jag tror till och med att man fick bidrag för det. Någon trodde att du kom från Litauen, och var klonad. Kanske är du alltså på vissa ställen, inte bara en art, utan en enda individ. Snacka om monokultur!

Eken är tydligen så himla bra för andra, värd för nästan 900 arter. Men du, kära gran, är vard för hela 1100 arter, flest av alla träd faktiskt! Fast det är visst mest död gran eller väldigt gammal. Oftast får du inte ens en chans att bli så särskilt gammal. Och det, är inte heller ditt fel.

Ett skräpträd, säger en del. Duger inte till att bygga hus av, eller möbler. Inte ens som ved är du nåt vidare. Mest blir du kortlivade produkter som dasspapper och mjölkpaket. Eken blir till vackra golv och möbler, förr i tiden stora skepp. Visst har den något av en kunglig glans, minnen från fornstora dar, då kronan ägde alla ekar. Du, kära gran, är lite mer för vanligt folk, mer för oss alla. Och vem kan konkurrera med nån som redan till namnet är ädel? Ädellöv…

Men var sitter ädelheten en dag som idag, när löven är borta sen länge? De älskade lövträden, vars skira grönska får oss att jubla om våren. Som djupnar om sommaren och om hösten får skogen att spraka som eld. De är alla opportunister. när solen överstiger oss sviker de alla, löv för löv. När mörkret faller tungt och råheten förföljer står de där med sina nakna, kala grenar. Halva året dystert brunt och grått. Den ståtliga tallen skjuter upp sin krona i skyn och lämnar oss här nere med brungrå barken, i en ödslig pelarsal.

Vem skänker då lite färg åt världen? Du kära gran, står så grön och varm hela vintern igenom. Luktar gott gör du också, och påminner om liv i skogen. Så härlig är du, att du är den enda vi vill bjuda in i våra rum, klä dig fin, känna din doft och låta dig sprida ljus och värme, bli en del av våra liv en tid. Ja, är det ändå inte dig vi känner allra bäst? På våra villkor förstås, sen åker du ut igen.

Så förlåt kära gran, för det som vi nu gör. Men här har det blivit lite fel, vi vill försöka rätta till det. Du är så vacker och så grön och grann, ändå gör vi dig illa. Vi vill så gärna ha dig kvar, men vill också bjuda in andra hit.